Är helt slut som människa. Känner mig avslagen, avtrubbad typ. Orkeslös. :(

Det är tungt nu. Kroppen värker konstant och jag har världens huvudvärk.

Hemmet är upp-och-ner-vänt, skolböckerna ligger på en hög och väntar.

Känner mig omotiverad, ledsen (fast att jag inte är det), det är bara så förbaskat tungt när jag ska göra något...

Släpar mig ur sängen, knaprar i mig min dagliga medicin varje dag, smörjer med smärtstillande salva men det känns som det inte hjälper.

Nu tycker säkert många - Men gud vad hon beklagar sig och tycker synd om sig själv...

Men det är inte alls det jag gör... jag konstaterar fakta... Jag mår inte bra just nu.

Stundvis känns det som jag skulle vilja plocka av mig huvudet och lägga det i garderoben (sån jävla huvudvärk), önskar man kunde kasta all disk i soporna (papperstallrikar vore kanske nåt), att maten levererade sig själv och eller att någon gör den åt mig. Jag vet att man kan lämna städningen och ta det när man mår bättre sen, det är bara jag som ser det men...

Känner mig så yr stundvis. Kämpar på med jobbet, skolan, hemmet och skötsel av mig själv och min fyrbente vän. Försöker hinna med vänner och familj men kroppen skriker något helt annat och jag känner att jag orkar inte... Vill bara sova just nu!

Eller ännu hellre jag vill må bra... Jag vill orka göra det där som behövs göras och som jag vill göra, jag vill kunna göra det och känna mig glad, slippa värk i kroppen och yrsel.

Önskar nån kunde trolla så det känns bättre... försöker peppa mig själv att göra något litet i alla fall men motivationen finns inte där. Känns som jag saknar nåt... Känner mig ensam. :(

En blombud, något kul, en värmande tanke, en kram - vad som...

Fortsätt simma fortsätt simma - huvudet ovanför vattenytan.

Då var vi här. Dag 1 av 365.

Nytt år, nya möjligheter.

Vad ska detta året bjuda på? Vad vill jag ha ut av detta året?

Ja, det är mycket man vill. Men ingenting får man bara sådär... man måste jobba för det.

Så bara att bestämma sig och sätta fart.

Alla skapar nyårslöften.... sluta röka, gå ner i vikt, äta hälsosammare, spara pengar osv

 men det enda nyårslöfte jag ger mig själv är att jag ska TRO PÅ MIG SJÄLV

Det tycker jag låter som ett sjutusan så bra nyårslöfte

Tro på att jag kan...

Tro på att jag är bra...

Tro på att jag ska lyckas...

osv

Tror att detta året kan komma att bli toppenbra om jag bara vågar lita och tro på min egen inre styrka

Första advent är snart slut och det har varit en mysig dag med bland annat julmarknad på Kalmar slott tillsammans med min fina vän Anna. :) Storhandling blev det oxå och det är alltid lika trevligt att fylla kyl och frys med nödvändigheter. Lite bingolottospel på kvällen men ingen vinst - bättre lycka nästa gång.

Imonkväll är det jobb som gäller.

... hade inte varit fel. Men det verkar inte funka. :(

Tråkigt nog.

Inne på femte sjukdagen nu med en hals som inte vill som jag...

Kraxig som en kråka, slemmig, hostig...huvudvärk :(

Ingen feber längre tack och lov.

Acetylsystein, nässpray intas för fullt men några huvuvärkstabletter har jag inte hemma.

Sjukskriven från jobb veckan ut. 

Trött på sjukdom, uttråkad.

En mat-leverans hade inte varit fel.

Känner mig bitter :(

Förkyld igen och jag gillar det inte. Känns som jag svalt en taggtråd. Himla onödigt tycker jag. Har inte tid att vara sjuk IGEN! :(

Skulle varit i skolan idag. Läser ju en YH-utbildning till specialistundersköterska inriktning äldre. Men det fick bli soffhäng med varmt te istället. :/ Tråkigt för man missar viktig information. Skolan är förlagd till 2 heldagar var tredje vecka med distansstudier och jobb emellan. Då är det himla synd att missa någt, men det får väl gå...

Soffhäng, gamla serier, bokmys, varmt te får det bli istället... givetvis med mitt lilla <3-gull

Tjolohej, tjolahopp i en grantopp

Här är jag... Anna är mitt namn. 32 år och i skrivande stund singel.

Och det är helt fantastiskt underbart.
Ja ni läste rätt, och .... visst är det väl skönt att inte behöva anpassa sig till någon annan därute...

Ha en hel dubbelsäng för sig själv med ett täcke som bara är ens eget, ingen som stör när man vill vara själv osv

Men helt själv är jag inte... I mitt hem bor nämligen en fyrbent liten fröken på 10 år. En liten speciell dam vid namn Iza. Iza är en bondkatt som jag levt med från första stund som hon tittade ut till världen. Och där kan vi verkligen tala äkta kärlek. Mitt underbara söta gull-<3  

Det är hon som alltid finns där när jag är ledsen, hon som alltid förstår, hon som är mitt liv. Eller iaf en stor del utav det. Som tyst utan att säga det förstår allt. Som talar med en på det där alldeles speciella sättet.

Och säg, finns det nåt underbarare än en liten kattnos som puffar på en när lampan släckts i sovrummet, som vill ha lite kärlek och värme. Eller någon som väntar på en innanför ytterdörren när man kommer hem.

En kravlös kärlek. Någon som bara är där...

Så att vara singel är helt enkelt alldeles underbart!