Många tycker kanske att det är konstigt att jag är sjukskriven från jobbet men att jag minsann orkar baka. Men nu är det såhär att bakningen för mig är terapi. Man tänker inte på så mycket annat då utan är fokuserad på just bakningen. Jag gör dessutom något som jag verkligen gillar.

Självklart gillar jag mitt jobb men att vara hjärntrött som man blir när man mår psykiskt dåligt och dessutom vara trevlig, lojal och helt alert är inte helt lätt. Framför allt inte när man jobbar med demenssjuka. Och den som inte varit hjärntrött vet inte vad jag pratar om. I mitt hems lugna vrå kan jag själv avgöra hur mycket ljud jag klarar av och hur länge.

Så nej jag är inte för lat för att jobba. Jag vill inget hellre än att kunna göra det och orka med att vara trevlig och lojal mot alla människor där ute.

Men jag mår psykiskt dåligt i form av stress, sömnsvårigheter, mani varvat med depressiva inslag, ångest, huvudvärk, ljud-ljuskänslig, yrsel och hjärtklappning och behandlingen mot detta som min läkare dessutom föreslagit är att ta det lugnt, göra sånt jag känner och orkar med, göra sånt jag tycker är roligt, inte vara på jobbet just nu (då mycket tyvärr kan gå fel och galet och få katastrofala följder om man har otur - ex fel medicin till fel person). Och nej jag är inte döds-sjuk. Jag är som vilken människa som helst förutom att mitt psyke just nu spelar mig ett jävla stort spratt och har gjort mig skör.

Sådär av är jag hemma från jobbet men orkar bakar. Just för att bakningen är något jag älskar. En del av min terapi för att orka hålla mig upprätt och en del av min behandling.