Ett försök till att trappa ut Lyrican är påbörjad och det går hyfsat bra hittills. Bara lite illamående, lite extra trött och något små yr och skakis. Men det är ganska normalt när dosen har sänkts. Skönt nog så sänks dosen i 25 mg etapper. Så abstinenskänslan av den ska förhoppningsvis inte bli så väldigt hög.

Sjukskriven över helgen.

Varit ute och gått en timmes promenad. Rekommenderades av läkaren om jag kände mig illamående. Frisk luft är bra och jag antar att det var ett sätt att få mig att tänka på annat för det hjälpte hyfsat under tiden men känns ungefär som innan nu när jag kommit in. Är ju iofs bara positivt om jag skulle få tummen ur och komma igång med lite träning nu. Vågen visar på tok för mycket, likaså bmi och jag känner att min kropp inte mår bra. Så en förändring äe bara positivt men oj så svårt det är att bli motiverad och komma igång..., Skulle behöva en personlig tränare tror jag som sparkar mig i rumpegumpen...

Kanske ger medicinändringen mig en skjuts på vägen mot minuset på vågen.... Vi kan ju hoppas.

Skärpning lat-fia... Hur svårt kan det vara??

Inatt går vi över till sommartid. ÄNTLIGEN! En skön känsla när man gör det tycker jag. Ska bli skönt med ljusare kvällar. Och att vi snart har sommaren här med värme och sol...

Lovar jag mig själv att jag inte ska äta massa skit och komma igång med träningen men vad händer...? Jo just precis det ni tänkte och trodde... INGENTING!

Blir så förbaskat arg på mig själv varje gång jag faller för frestelserna... :(

Hur gör man? Fasiken, känns som att hur mycket jag än bestämmer mig för att sätta igång så händer det tusen miljoner andra grejer som gör att det blir inte av...*arg'*

Det måste till en bättring...