Kakan:
100g smör
2 ½dl socker...
1pkt saffran
3st ägg
250g morötter (ca 5st normalstora)
rivet skal från 1 citron
3dl mjöl
2tsk bakpulver

Smält smöret
Blanda socker och ägg
Blanda i saffran
Häll i smöret och blanda väl
Skala och finriv morötterna och blanda sen i de i smeten
Riv citronen och häll i smeten
Tillsätt mjöl och bakpulver

Smöra och bröa en form med löstagbar kant.
Häll smeten i formen
Grädda nederst i ugnen i 40 min 175 grader

Ta ut kakan
Låt kallna
Lossa kakans botten och lägg över på ett fint fat

Toppingen:

250g vanilj-kesella
150g Philadelphia-ost
ca 1tsk kanel

Blanda kesellan och osten väl
Spritsa eller bred ut ovanpå kakan
Pudra med kanel

Låt stå i kylskåp tills den ska serveras

... hade inte varit fel. Men det verkar inte funka. :(

Tråkigt nog.

Inne på femte sjukdagen nu med en hals som inte vill som jag...

Kraxig som en kråka, slemmig, hostig...huvudvärk :(

Ingen feber längre tack och lov.

Acetylsystein, nässpray intas för fullt men några huvuvärkstabletter har jag inte hemma.

Sjukskriven från jobb veckan ut. 

Trött på sjukdom, uttråkad.

En mat-leverans hade inte varit fel.

Känner mig bitter :(

Förkyld igen och jag gillar det inte. Känns som jag svalt en taggtråd. Himla onödigt tycker jag. Har inte tid att vara sjuk IGEN! :(

Skulle varit i skolan idag. Läser ju en YH-utbildning till specialistundersköterska inriktning äldre. Men det fick bli soffhäng med varmt te istället. :/ Tråkigt för man missar viktig information. Skolan är förlagd till 2 heldagar var tredje vecka med distansstudier och jobb emellan. Då är det himla synd att missa någt, men det får väl gå...

Soffhäng, gamla serier, bokmys, varmt te får det bli istället... givetvis med mitt lilla <3-gull

Tjolohej, tjolahopp i en grantopp

Här är jag... Anna är mitt namn. 32 år och i skrivande stund singel.

Och det är helt fantastiskt underbart.
Ja ni läste rätt, och .... visst är det väl skönt att inte behöva anpassa sig till någon annan därute...

Ha en hel dubbelsäng för sig själv med ett täcke som bara är ens eget, ingen som stör när man vill vara själv osv

Men helt själv är jag inte... I mitt hem bor nämligen en fyrbent liten fröken på 10 år. En liten speciell dam vid namn Iza. Iza är en bondkatt som jag levt med från första stund som hon tittade ut till världen. Och där kan vi verkligen tala äkta kärlek. Mitt underbara söta gull-<3  

Det är hon som alltid finns där när jag är ledsen, hon som alltid förstår, hon som är mitt liv. Eller iaf en stor del utav det. Som tyst utan att säga det förstår allt. Som talar med en på det där alldeles speciella sättet.

Och säg, finns det nåt underbarare än en liten kattnos som puffar på en när lampan släckts i sovrummet, som vill ha lite kärlek och värme. Eller någon som väntar på en innanför ytterdörren när man kommer hem.

En kravlös kärlek. Någon som bara är där...

Så att vara singel är helt enkelt alldeles underbart!