Jag gillar verkligen inte när livet kliver/trampar/stampar på en... Det blir så jävla tungt/jobbigt/svårhanterligt/tråkigt då. Och det blir så jävla svårt att tänka rationellt då...

Spyr på trötthet, värk, huvudvärk, brist på motivation...

Vilken gång i ordningen är jag här? Och varför lär jag mig aldrig hur jag ska vända på skiten? Jag har ju lärt mig alla bra tips/knep. Men när jag hamnar där i det tunga och trista så vet jag inte hur jag ska göra för att tänka rätt... Eller är det så att jag vet men att motivationen inte finns där... Jag blir bara irriterad och orkar inte tänka. Huvudet blir liksom nollställt.

Blä, på skiten...